så karln ringde mig halvfem natten till lördag och var lite ärligare än vanligt. jag fick minsann veta att jag hade fint hår och fina blå byxor och att han önskade att jag hörde av mig mer. han sa att han hade tittat efter mig hela dan på skolan och nu var han på väg hem till mig. jag informerade honom således om att jag minsann befann mig i umeå hos mina föräldrar. han vände om hem.

igår lördag skrev jag ett relativt långt och mycket rätt på sms där jag skrev fan tobias varför måste du göra det så jävla svårt när det kan vara så lätt. jag avslutade lite vasst med att antyda att han bara var en fyllekåt bock och att han bara pratar med mig när han är full. inget svar.

jag fick allt eftersom vintertiden gick (gudarna är inte på min sida) mer och mer ångest varpå jag ringde honom nu i eftermiddag. han befann sig på dop men skulle ringa när han var hemma. och nu sitter en annan här som ett fån i umeå och väntar på ett samtal som med största sannolikhet aldrig kommer inträffa. jag är helt dum i huvet.